Rosencrantz: a poem.

Det är en låda
med kanter och stickor och hörn, fyra väggar, kanske ett lock, definitivt en botten

Det är begränsat hur mycket du kan sjunka, stiga,
avståndet mellan kortsidorna är väl utmätt, dina nyckelben en måttstock,
som en galge utanpå kläderna
Du kan inte luta dig åt vänster utan att också ligga åt höger;

Det är en trång låda, inte mycket utrymme för mycket alls
Ibland när jag blundar
kan jag flyga; jag är en drömmare

Drömmen drar ut på sömnen,
så länge jag sover
ligger locket på, Om jag bara kunde vakna, kunde jag glänta på ögonlocken, kunde jag klättra ur

Det finns inga stup eller vargar i mina drömmar
bara himmel, ibland vatten, men även om jag drunknar
drömmer jag vidare; Jag vaknar inte

inte ens när jag drömt mig död


*

It is a box
with walls and splinters and corners, four walls, maybe a lid, definitely a bottom

It is limited how much you can sink, rise
the distance between the short sides is well measured, your collarbones the yardstick,
like a hanger on top of the clothes
You can't lean towards your left without also being to the right;

It is a cramped box, not a lot of space for very much at all
Sometimes when I shur my eyes
I can fly; I am a dreamer

The dream drags out sleep,
as long as I'm sleeping
the lid stays on, if only I could wake up, could open my eyes even the slightest bit,
then I could climb out

There is no precipice and no wolves in my dreams
only sky, sometimes water, but even when I'm drowning
I dream on; I don't wake up

even when I've dreamed myself dead