Gudrun Schyman and other beacons of light

So elections are coming up in Sweden, and things are just ridiculous right now. We used to have wide (-ish) range of different parties that you could vote for, but last election the right wing (affectionally referred to as the "bourgeois" parties, although the translation is rather iffy) along with the center party formed an alliance and won the election, this year the left wing (consisting of the Socialdemocrats who aren't all that left anymore, but is supposed to be party for the common workingclass person, anyway, and the left party, formerly communist now socialist, basically) and the enviroment party has formed an alliance as well, and so the election is really between these two extreme opposites, that are looking less extreme by the minute as the debates continue, since both "blocks" are inching towards the middle in order to gain more voters, and so instead of debating about all the crucial questions that the public needs answered, it's seems that the entire election has been stripped down to the one difference that the two "blocks" can honestly stand up for, and that's taxes: to lower or not to lower the taxes is, apparantly, the question.

Never mind the statistics of unemployment and outrageous injustices in our public sector. The right wing is addressing people's greed, of course we have to care for our young, our sick and our elders, but in politics you always have to prioritize and at the end of the month you want to be able to have enough money left in your bank account to nurture a healthy savings account as well as afford to indulge yourself some additional pleasures and enjoyments... no mention of those who don't have any money left at the end of the month, or those who don't have enough money to even last them all month, no mention of the unemployed, the poor, the sick who can't pay their medical bills because apparently health insurance has become synonymous with economic support and aid that can be doled out selectively, as opposed to a fucking right.

But you know, I'm just so sick of it. My mother's a part-time politian, she's stubbornly fighting the fight, speaking for the those who can't speak for themselves, she's marching for this and that, she's debating and rolling that heavy rock up that cliff, and I honestly admire her stubborness or gullability or whatever it is, I myself gave up on that particular game when I was about fifteen. Because the truth is, the human race is a herd animal cursed with an ego and consumed by greed, so as much as it kills me to admit this... there will always be a class system, there will always be wars and there will always be injustice in the world as long as we're around.

The whole idea behind solidarity is like a childhood fairytale that we day dream about in moments of nostalgia, but when it comes right down to it, it's every person for themselves, and we only need a couple or so other people in our herd so fuck the rest of the planet's population. I used to want to save the world too, as a kid, and I used to believe in the possibilty of peace on earth and equality, I used to believe in human rights and that all people were created equal and born with equal rights, opportunities and a fair chance, but... let's face it. That's just not the reality we live in, is it?

Well, I'm not completely giving up. I have one -ism that I still feel passionately about, that I'm still willing to fight for - feminism - and there are beacons of light that keep me going and keeps me from throwing in the towel completely. My mum being one. Gudrun Schyman being another, spokesperson for the fairly new party called feministic initiative, that I'm voting for (although, there's no F! in my hometown, so I'm still voting for my mum in the county election)

The other night she wiped the floor, as always, in a debate with a representative from the Swedish Democrats (a xenophobic party that seems to have one issue they're passionate about and that's to stop immigration) and it was pure awesomeness. She talked circles around him and wasn't fazed once, while he started blinking and spluttering and stuttering more and more as it became clear that he had nothing against her arguments. At one point she actually said that he was so ignorant about the issues he was trying to debate that it was getting embarassing, and she was right.

It reminded me of a debate she was in years ago, when she was still leader of the left party, when she was supposed to be grilled by the host and the other guest, and she just wouldn't be fazed, she had a logical, brilliant answer for everything and she delivered it in her professional, calm yet still quick-witted manner, whilst the person who was brought in to grill her kept getting redder in the face and eventually was rendered speechless. (He had a heart attack after the show and had to be taken to the emergency. He survived though, so it's okay to laugh. Kind of...)

I've been staying in my childhood home, visiting my parents for the past week, and sort of loading my emotional batteries. It was well-needed I think. I'm starting to feel alive and less depressed now. I also cut my hair again, and then I found my little brother's razor and went a little crazy. But I'm happy with the result, I feel like myself, more than I did before, which is weird because I never had this type of butch rocker haircut before. I guess it was about time I tried it.

Been generating some new ideas, but haven't been doing a lot of actual writing, but I think I'm about ready to in a bit. I just need to think a bit longer, then I can get down to it.

The following entry is me letting out some steam in Swedish...

Jag funderar på att starta eget företag, eller enskild firma som det heter, tips från kompis och kollega Min, i första hand för mitt kreativa arbeta som författare, filmskapare och skådespelare, men även för andra småsaker till exempel design och försäljning av smycken, och mer down-to-earth extrajobb som barnpassning, så att jag kan fakturera och tjäna pengar vitt. Det här med barnpassning kom upp eftersom jag hoppat på verksamheter Kreativa Barnvakter nyligen, men också därför att en arbetskamrat till Min som är ensamstående mamma skulle behöva barnvakt framöver och Min tipsade henne om mig, så jag skulle behöva ta reda på lite mer om vad som gäller med lön och så vidare tänkte jag och Googlade på det... fann mycket bra information på Passagens debattsida, men innan dess så fann jag två forumtrådar som gjorde mig så himla ilsken att jag var tvungen att sammanfatta det här.

Först och främst, väldigt kortfattat, på en hemsida som heter Allt för föräldrar, var det någon som startat en tråd och kastat ut frågan "Vad är rimligt för mig att betala barnvakten?" och det första svar personen får är från en kvinna som kallar sig EllaNora och hon säger då: "50-60 kr i timman tycker jag är en rimlig svartlön för en barnvakt..."




För det första, vem sade något om svartlön? Visst, om det rör sig om att sitta barnvakt ett par timmar varannan vecka när föräldrarna vill komma bort från hemmet och slå klackarna i taket så spelar det ingen roll eftersom slutsumman inte kommer upp i den mängd att tjejen skulle behöva skatta på det ändå, men den informationen fanns inte tillgänglig i det öppnande inlägget, så det skulle lika gärna ha kunnat handla om barnpassning på del- eller varför inte heltid i brist på dagisplats, det vet varken jag eller EllaNora.


Men det som verkligen "tog tårtan" var den forumtråd som jag fann på en hemsida som heter Flashback, ungefär samma öppnande inlägg, fast här var mer information tillgänglig, vi fick veta att flickan som skulle passa småknytten gick i nionde klass, föräldrarna var schyssta nog att erbjuda middag och skjuts hem eller eventuell övernattning om det blev sent... men lyssna till de här utvalda inläggen:

H.E.L: 
"80 kr i timmen? Skall hon även städa, lägga tak och kakla badrummet?
Nej, 40-60 kr i timmen svart. Inte mer. Hon får ju dessutom käk."

Skrt^: 
"Snåla inte nu för fan! Ge henne minst 80 och om hon har potential att bli snygg; punga ut med mer vid sidan av!"

Spår av nötter: 
"Väldigt generöst med taxi och allt. Men att åka taxi är väl inget hon uppskattar som betalning direkt. "Var barnvakt åt ungarna så får du åka taxi för femhundra spänn" -Inget till värde direkt.

Nej men 250 per kväll tycker jag låter rimligt... om hon är snygg. "


mosplhcb (som startade tråden):
"100 kr i timmen känns lite för mkt för oss. Då kan man ju iofs säga att det bara är vad två stora starka kostar, vilket vi antagligen drar i oss x flera under samma kväll, men ändå. Vi är som sagt inga höginkomsttagare, både jag och min sambo jobbar inom den offentliga sektorn, och det skulle resultera i att vi anlitade henne mer sällan.

Jag kan tänka mig att kompensera henne även i annat än pengar, t ex om hon behöver hjälp med något, skjuts någonstans och liknande."

encap: 
"60-70 spänn räcker gott och väl. Det är skitbra betalt. Hon får fan käk, taxi hem, och slippa allt skit hemma, det är nog tillräckligt för en 9åk-are.

Lycka till!"


Alltså, jag blir så förbannad att jag inte vet var jag ska göra av mig själv! Det här är en människa som utför ett arbete vi pratar om här, dessutom en ung och lätt-utnyttjad människa som med initiativförmåga och god tro försöker tjäna ihop fickpengar på ett hederligt sätt, plus att arbetet i fråga heller inte är vilket arbete som helst, det innebär fullständigt ansvar för det mest heligaste och dyrbaraste i dessa människors liv, nämligen deras barn, och här prutar de med sina egna bristfälliga samveten för att se hur pass mycket pengar de kan lura henne på!

Och sedan, som om inte allt det vore nog, så spelar det helt plötsligt roll hur flickan ser ut! Är hon snygg? Som om det handlade om att träna upp en framtida älskarinna åt herrn i huset eller jag vet inte vad! Vad fan spelar det för roll om hon är snygg eller inte? Är man bättre barnvakt om man ser bra ut? Borde hon få mindre timlön om hon har oturen att vara ful, eller vadå?

Gaaaarrrgggghhh!!! säger jag bara. Hela jävla mänskligheten kan ta och hoppa i sjön, tycker jag. Jag bjuder på taxin dit. Svarttaxi.

Book "Review"

Marble Skin by Slavenka Drakulić

My rating: 5 of 5 stars


This is not a book, it's a stream of consciousness that envelops you, even after you've put it down it haunts you, and it should because it's a haunting, beautiful, terrible tale, told not so much in words but images that bleed together, there is no obvious structure, no square frame to keep the story in place, to keep you in place, in the story, there's just you and the pages and these two women, and they're not characters for you to observe, they're flesh and blood (under the marble skin) and you are one with both of them and they are one, and there's also the man somewhere in your peripheral, just a by-stander, this is not about the man although he plays an important part, he's just someone to see and touch and thus bring out the body, your body, so that you can understand it, and then he's gone, he's served his purpose, and all that's left is you, and the silence and the memories, and whatever comes next.

View all my reviews >>